Panino
Here is a first. A poem i wrote a few years back. It’s in Swedish. I hope that you might like it. It’s called Panino…
Jag stannade upp och plockade fram mitt liv
ur min ficka, ensam och ledsen, förtvivlad
över kärleken, livet och mitt samvete.
Jag grät, grät utav medkänsla, medkänsla för
de som har ont, de som lider, de som inte mår
bra, jag grät nog för mig själv. För det finns
ingen mer luft kvar, inte mer en ett andetag,
vad gjorde jag för fel ?
Mitt hjärta det gör ont, jag mår illa, jag mår bra,
jag gråter, min kroppen skakar. Det är ingen luft kvar, inte ens
ett andetag … jag kan inte mer än att le åt mitt misstag.
Mitt hjärta det bultar, för dig, det bultar för
mig, det bultar för livet. Jag skar mig i handen,
vaknade utan en droppe kvar i mitt system,
inte en droppe kvar. Ensam kvar att se….
Inte fick jag det jag önskade mig, inte livet i behåll,
inte den jag älskar, inte det jag ville ha.
Inget är kvar, för jag ser de döda, de som önskar det som de inte
fick behålla…. Jag håller andan för att inte synas,
jag har slutat att andas, jag har upphört att leva,
inte en tanke på att jag dör. Jag saknar inte luften,
jag älskar det lilla jag har kvar. Du är kvar, innerst
inne i mig, i min ryggrad.
Jaga mig genom skogen, du gömmer dig,
jag skall hitta dig, jag skall finna dig, vid liv.
Du är mitt hjärta, min själ, mitt allt. Du får inte vara
borta, du är innerst inne i mig, i min själ, du rotade
dig, varför ser du mig inte ?
Är detta riktigt, är du inne i mig ?
Hör du mig, jag roppar efter dig, jag ser mig försvinna
in i dig, som natten in i morgonen, hör du mig ?
Varför talar du inte med mig, varför talar du inte mitt språk,
varför är vi inte samma person, varför är vi inte här ?
Är vi ensamma att tycka, är vi ensamma att se samma saker som
andra, är du hos mig, i mitt hjärta ?
Vi är varandra, vi är enskilda, vi är tillsammans.
Magin i din ögon, mitt hopp om att du finns, mitt hopp
att du ser mig, ögon som få, blå, vackra, enskilda.
Ögon som man ser utan att se dem, ögon som finns där,
alltid, ensamma, ledsna och blå. Jag dog för dig,
jag dog för dina ögons skull. Sov gott, vila dig, sov hos
mig, vila på min arm, vila dig hos mig, var med mig, lämna
mig inte ensam, ensam kvar. Stanna hos mig.
Lämna mig inte.
Stanna kvar…
Tags: Poetry
This entry was posted on Thursday, November 1st, 2007 at 7:15 pm and is filed under Poetry. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
